fredag 12 mars 2010

En vardag vi vant oss vid

Ja! Vi har vant oss vid att Wilda slutar andas varje gång hon ska bajsa. Vi vet vad som händer och vad vi ska göra. Helt sjukt! Hör vi henne krysta lite och ser att saturationen går neråt tillsammans med pulsen så är det bara fram med syrgasen och tarmsonden. Vi har vant oss. Detta är en del av vår vardag.Något vi bara gör. Som vi måste göra för att hålla henne kvar. Inte fan ska hon dö för att hon bajsar.......

2910 g väger vår Sessa nu. Duktig tjej! Dessutom har vi höjt maten. 60 ml x 7ggr får hon nu. Fungerar utan problem så nu ska hon väl växa ;-)

Besök fick vi av Gitte idag. Jättetrevligt. Tack Gitte. Behövde verkligen få träffa någon o bara prata om allmäna saker och höra lite skvaller. He he.Man är ju ganska isolerad så det behövdes verkligen. Hoppas fler vågar sig hit. Vi bits inte och vi vet att de flesta inte vet vad dem ska säga. Men saken är den att ni behöver inte säga något annat mer än vad ni skulle sagt om Wilda var frisk. Vi skulle verkligen uppskatta besök och samtal då även vi behöver ett socialt liv och lite annat att tänka på.

Vi har tagit en del bilder och ska ta fler. Vi vill dock inte stressa lillan och bolla med henne fram och tillbaka eftersom hon inte kan ligga/sitta hur som helst för att kunna syresätta sig. Men dem vi tagit blev kanon.

Nu ska jag börja så smått med middagen och sen njuta av en mysig kväll med halva familjen.

Idag mår jag bra- Imorgon mår jag kanske sämre. Det är så vi har det. Därför är det skönt med en kram, en hjälpande hand eller ett par värmande ord ibland.
Ta aldrig något för givet. Lev livet idag för imorgon kan det vara för sent.

Nilla

4 kommentarer:

Felicia sa...

Words of wisdom, my friend... Words of wisdom ^_^

Gitte sa...

Så lite så:o) Bara roligt att träffa er! Och jag finns här, bara att lyfta luren om du vill snacka lite. Som sagt, vi bor rätt nära varandra;o) Kram på er!!!

Madelene sa...

Vad skönt att det stabiliserats för Wilda. Tänker sååå mycket på henne.

Visst är det en sjuk vardag man vant sig vid, men man har inget val.

Jag tror inte andra förstår hur långa dagarna kan vara när man blir så pass isolerad som man blir med barn som Love och Wilda. Alla besök är sååå välkomna. Vad skönt att du har bloggen där du kan skriva ner hur ni känner och vad ni önskar av era nära och kära.

Många kramar

Anonym sa...

Hejsan! Hittade hit från familjeliv och ville bara skriva en rad. När man läser om erat liv med Wilda så känner man sig väldigt ödmjuk inför livet. Och att man ska ta vara på alla fina stunder som man har med sina barn. Vilket man alltid inte gör mitt upp i vardagens stress mm. Jag håller tummarna för er och eran lilla kämpe Wilda =)