Vi bad om 3 månader den där dagen då vi fick det hemska beskedet. 3 månader för att hinna skapa minnen.
Har tänkt på det där. Man kan inte jämföra sorg..Men den största sorgen man kan uppleva måste ändå vara att förlora ett barn.
Någon menade att man inte har lika stor "rätt" att sörja ju mindre barnet var när det dog. Att om det lilla livet dog vid födslen var det bara att gråta en skvätt för att sedan gå vidare i livet som om inget hade hänt.
Tyckte det var ett fruktansvärt påstående men vem är jag att döma? Alla är vi olika.
Men för MIG hade nog sorgen känts jobbigare om Wilda gått bort första v på sjukhuset. Då hade hon inte fått lära känna sin familj eller hem. Vi hade inte fått skapa alla fina minnen. Inte lärt oss "hennes" språk. Hur hon rynkar pannan på sidorna av ögonen när hon är vaken. Det betyder att hon ligger och tittar. När hon frustar lite lätt...Det betyder att hon vill bajsa. Eller när hon rytmiskt får fram små stön..Då är hon trött på att ligga i sängen o vill bara upp o kela.
Vi kommer den dagen Wilda går bort ha fler minnen att sakna men oxå fler minnen att komma ihåg och se tillbaka på med både leende och tårar. Tänk att inte få de minnena.
Idag blev vi påminda....Vi får ju aldrig glömma. Men allt har ju varit så stabilt. Men idag fich hon oss att komma ihåg smärtan hon gav oss dagligen från början. Hon slutade andas...hon var blå, slapp och andades små små hastiga andetag utan att egentligen ta in någon luft.
På med syrgasen på max...rugga bröstkorgen, suga slem ur mun och näsa. Inget hjälper. Tar upp lillan i famnen och känner paniken i hela kroppen. Viskar i hennes öra att jag älskar henne och att vi inte är redo än. Sakta sakta börjar hon ta lite djupare andetag och får tillbaka färgen runt munnen.
Det är nu vi än en gång är vaksamma. Vet att "Det" finns bara ett steg framför..eler bakom. Vet egentligen inte vilket. Väntan, fasan, rädslan. Jag vill inte att hon ska gå. Vill inte att hon ska försvinna från oss. Vill kunna lukta på hennes panna, pussa på hennes mjuka kind och sjunga i hennes öra tills hon lugnar sig.
10 kommentarer:
Jag vill inte heller att hon lämnar oss, hon har så mycket mer att ge denna lilla älskade Wilda,vi är så många som har så mycket att lära av dig, du visar oss vad som är viktigt att tänka på, ta vara på varandra livet e så kort eller vad man vil göra det till, glöm aldrig min lilla vän att jag älskar dig för den du är Wilda och ingen annnan än Wilda. Din mormor
Kan bara skicka en tankekram och hoppas att ni får mer tid att samla på minnen..
Jag trodde när vi fick beskedet att det på nåt sätt skulle komma en dag när man "kände sig redo" men under dessa 2 åren har jag ännu inte känt det. Visst skulle det vara hemskt om Love gått bort direkt och man inte hade haft alla minnen men samtidigt nu är han en så stor del av allt och alla så nu känns det som jag kommer gå under den dag han inte finns mer.
Jag vet att livet på nåt sätt fortsätter även efter att ens barn gått bort, men när man tänker på hur det kommer bli känns det inte så. Så de tankarna slår vi bort och lever här och nu.
Många kramar
Grattis till Wilda!
Och till er andra med, som får ha henne hos er längre än ni trott.
Du skriver så fint. Har följt din blogg ett tag, men aldrig kommenterat tidigare.
Passar på att tacka för dina fina ord då jag gästbloggade. Du gissade rätt.:-)
Lilla fina Wilda,
som kämpar så tappert.
Ännu är hon ej redo för sina änglavingar,
tack Wilda för att du stannar ett tag till så jag får lära känna dig mer du lilla myspropp!
Kram från Veronica
o grattis på 6mån-dagen!!
Grattis Wilda för dina 6 månader, och hoppas det blir många grattis månader till! Hon är så otroligt söt..
Du fina lilla Wilda,hoppas du får stanna länge hos din familj som älskar dig så.
Många kramar till dig.Gunilla.
Grattis till Wilda 6 månader! :)
Hon verkar vara tapper och jag tror och hoppas att hon har mycket att ge er ännu innan hon lyfter sina vingar.
När jag läser dina funderingar inser jag att vi aldrig fick några riktiga minnen med vår son. Bara två dagar på sjukhus...
Många kramar till er från Monica i Finland med ängeln Theo
Hej lilla fina Wilda,
hoppas du mår bra och att andningen "funkar" bra igen.
Du är en riktig kämpe,
och så söt dessutom! :)
kram från mig.(Veronica)
Grattis Wilda!
Ni är verkligen en härlig familj, som delar med er av det som är det viktigaste och finaste ni har. Att ni visar på att saker inte är allt här i världen, men att minsta lilla sak kan skapa stor glädje.
Vi fajtas oxå mot den tomma plånboken... våndas redan inför morgondagen när räkningarna ska betalas... man vill ju så gärna få en guldpeng över som kan förgylla månaden.
Men vi är friska och har hälsan allihop, vi kan göra saker utan att behöva ta livet timme för timme. En stor kram till er underbara familj
Skicka en kommentar