tisdag 13 juli 2010

Ansökningar,kramper o sjukisar

Fy vad allt kan vara irriterande jobbigt. Alla andra är ute o badar...sticker till havet, ner till sjön eller något annat ganska vardagligt. Men här sitter jag dag ut o dag in i värmen. Svettas som en idiot o vill bara iväg för att ta mig ett dopp. Eller se på när barnen busar och stänker vatten på varandra. Se på när någon blir arg för att brorsan kastade sand....eller att bara få njuta av solen. Ligga o sluta ögonen en stund medans älsklingen plaskar ikapp med barnen. Detta är en dröm som är så självklar för andra. För mig stannar det vid drömmandet. Som sagt kommer jag aldrig någonsin ta något för givet igen.

Jag är glad att få tillbringa tid med Wilda, tro inget annat. Jag tar tillvara på varje sekund. Men jag vill kunna ge henne DET oxå. Den där vardagen som bara är så vanlig. Så normal.
Men vår familj är inte normal. Glad för det...bra att vara lite annorlunda.
Men ibland! Bara ibland vill jag vara sådär vanlig.
Våra senaste dagar har förstås bestått av en massa kramper. Syskon som är sjuka och bråk om fläktarna. Alla vill har VARS EN fläkt. Så får väl köpa några till :-S
Har märkt att Wilda syresätter sig betydligt sämre när det är såhär varmt. Hon behöver mer syrgas. Så kanske behöver vi göra något åt det. En luft/luft kanske??!!!
Sen något kul/spännande...Ansökningarna har börjat trilla in från alla möjliga håll. Inte så många som passar just det som vi söker men några intressanta finns det.
En vän jag inte träffat på ett tag skulle varit här idag men eftersom det är sjukisar i huset så fick vi skippa det. Men hon kanske kunde tänka sig att börja arbeta med vår lilla Sessa. Får se hur det blir :)
Nu ska jag försöka somna några små.
Ha det bäst alla.

Kramisar

1 kommentar:

anna sa...

Hittade din blogg av en slump, har sett annonsen från AF ute och tänkte söka den men ångrade mig .
Jag bor i Ö-a är 43 år och har 3 barn i varierande ålder.
Förstår din frustration i att folk väljer att vara tysta.
Så är du intresserad av att träffa nån som aldrig drar sig undan och aldrig är tyst så är du välkommen att ta kontakt med mig. Jag hade kunnat vara ett stöd utöver assistenterna och även kanske till att du fick mer tid till dina andra barn.
Eller bara nån du kunde prata med , skälla på eller gråta ut hos.
Låter kanske konstigt att jag skriver till dig så här men jag har alltiddragits till det onormala ochbeundrar verkligen er kamp att få ett så bra liv som möjligt trots alla hinder.
Anna
orkelljunga@live.se