måndag 29 mars 2010

Var är Barnens Rätt i Samhället i det här landet

Vi har tillräckligt anser jag. Wilda kräver tid och energi och det ger vi henne gärna. Men vi har även 6 andra barn som behöver oss. Vissa mer än andra. Vi lever inte i en normal situation. Vill inte skriva så mycket här för mina barns skull. Men att se hur vissa beter sig och behandlar min familj är fruktansvärt plågsamt. Hur dem beter sig mot mig och min man berör mig inte i ryggen. Vi är härdade. Men barn är barn och ska inte behöva vara ledsna och rädda och må dåligt.

Många sömnlösa, oroliga, ledsna, förbannade nätter har vi haft. Men nu är det nog. Vi vägrar se barnen må dåligt längre. Nu måste något göras. Vi flyttade för att barnen skulle få lugn o ro.....men dem mår allt sämre. Stackars barn.

Vuxna människor som ljuger, fantiserar och manipulerar. Vi vet inte vart vi ska vända oss. Vad som helst för barnen. Men hur länge ska man behöva kämpa innan någon lyssnar? Eller rättare sagt ser igenom lögnerna och ser sanningen. När ska mina barn få bli hörda?

Tragiskt! Så fruktansvärt tragiskt!

Läste i en blogg om mig- Självklart det mesta lögner. Behöver man ljuga, fantisera, lägga till och förstora för att få empati så är man helt fel ute. Lögnerna påverkar mig inte. Men påverkar barnen.

Har en son här hemma som mår otroligt dåligt. Han är deprimerad och utredning pågår. Han vägrar åka till sin pappa och han vägrar åka till skolan. Pappa och skolan är 3,5 mil från oss i en annan kommun. Han är ledsen, förtvivlad och vill verkligen inte. Han är dålig i magen och vill inte göra någonting. Så här har han aldrig varit tidigare. Visst har han messat mig natt som dag och talat om att han är ledsen och vill komma till oss.

Nu kunde jag bara inte lämna honom hos sin pappa. Det skulle vara barnmisshandel att slita ut ett barn som skriker och springer och gömmer sig. ALDRIG att jag skulle göra så mot mitt barn.

Jag hoppas så innerligt att allt ska lösa sig i slutändan och att man ska kunna resonera och se och lyssna till vad barnen vill.

Sen min äldsta dotter. Så hemskt att se dig så ledsen........Det ÄR INTE ditt fel. Du är fortfarande ett barn och förtjänar att behandlas därefter. Du har rätt att tycka, känna, uttrycka. Du har rätt att vara arg och ledsen.Du har rätt att vara glad och förhoppningsfull. Du har rätt att göra fel.....Men vad vuxna gör ska du inte hållas ansvarig för. Hot och krav är inget du ska behöva utstå.
Vi står vid din sida- Alltid. Hjälper, stöttar och älskar dig för den du är. Vi är stolta över dig för allt du åstadkommit och hur långt du kommit i ditt tillfrisknande. Du är min Idol.En person som jag ser upp till. En person som jag gärna tar efter. Som jag lär av......Så ta inte på dig ansvar för något du inte bör, kan eller vill. Det är inte ditt fel.

Hoppas så......


Ville bara skriva av mig lite. För vårt liv med WIlda handlar ju även om hur livet är KRING Wilda. Och det är såhär det är just nu. Men all kärlek vi har, känner och ger varandra övervinner ju alla ledsamheter och som sagt bryts vi inte ner så lätt.

Det är väl en av anledningarna till att vår lilla Wilda valde oss som sin familj. Att vi är enade, starka och fyllda med kärlek. Vår kärlek räcker nog till hela universum ;-)

Nilla

3 kommentarer:

Anonym sa...

Hej Nilla.
Jag gråter när jag läser det du skriver för jag känner igen mig mycket i det du berättar, du och din familj är verkligen starka och otroligt fantastiska på att hantera kriser i livet.
Tack för att ni finns och tack för att du delar med dig av ert liv.
Kram från en 7-barnsmamma

Anonym sa...

åh vad ledsen jag blir när jag läser detta =( hoppas innerligt att ni får vara ifred snart!

Anonym sa...

Stå på dig Penilla!
Jag känner dig visserligen inte...men jag förstår mer än väl vad du har blivit utsatt för!!! Det är hemskt att en människa kan göra så mot en annan människa och speciellt när det rör sig om barn. Hade jag haft din mailadress så hade jag mailat till dig.