måndag 31 maj 2010

Orkar inte mer

Tappat lusten.....

Bloggen får inte vara den plats där jag bara får skriva av mig längre. Samla styrka och kraft....Då ger den mig inget längre.

Alla dessa omänskliga, okunniga och oförstående människor som finns. Borde bjuda hit er ett dygn sen hade ni nog fått se och känna hur det är att leva med döden runt hörnet.

Dumma förbaskade kommentarer om att jag inte får glömma mina andra barn. Är ni så inskränkta och idiotiska som ni låter?? Glömmer för sjutton inte mina barn. Men självklart får de stå undan lite då vi har en svårt sjuk dotter. Lämnar vi henne ensam så dör hon....Det bästa kanske svarar en del..hon ska ju ändå dö.

Fy säger jag bara....Min dotter är inget kolli. Jag är så tacksam för att hon slipper träffa er och jag vill nog aldrig i livet träffa er jag heller.

Iallafall måste jag ta en paus...en dag kanske, eller en v...eller en månad. Jag vet inte. Men tänker inte ta detta längre.


Så till alla er som läst och stöttat får gärna titta in o kolla då o då för jag kommer säkerligen att skriva igen...men orkar inte nu.
Kram till er

Ni andra som inte ens är i närheten av förståelse eller empatisk förmåga. Fega som inte vågar stå för sina kommentarer. Bye bye o kom aldrig igen

/Nilla

3 kommentarer:

Anonym sa...

Föstår dig, men SKIT att det inte finns en oas där du och familjen kan få vara utan all Förbaskad skit.

Kram Från Östersund

Bettan sa...

Ledsen för din och familjens skull.
Fortsätter att titta in, och hoppas att du kan använda detta eller något annat andningshål även i fortsättningen!

*kram*

Madelene sa...

Detta dåliga samvete. Det eviga dåliga samvetet... Ibland känner jag att jag inte räcker till åt varken Love, Leon eller Daniel. Man ska vara mamma, sambo, vän och assistent. Det enda man kan göra är sitt bästa och när jag träffat er märks det att både du och Jesper gör ALLT för era barn. Det är ju dem man lever för.

Sen är det tyvärr så att får man ett barn med behov som våra små får de andra stå tillbaka. Men jag tror de förstår oavsett hur små de är. De förstår att de är älskade ändå och att deras småsyskon behöver föräldrarna lite mer just nu.

Visst ska våra små dö alldeles för tidigt men hur ska man kunna se sig själv i spegeln om man inte gjort allt för dem så länge de lever? Självklart låter man dem inte bara ligga och dö, vi lever inte på 1700-talet...

Snart kommer ni få hjälp till Wilda beviljat tror jag och då kommer ni få mer tid till övriga barn och till varandra.

våga känna efter och må dåligt, det är en skitjobbig situation. Sen vet jag att det är svårt att få tid att känna efter men ibland måste man bara få vara ledsen och deppig.

Tänker mycket på er.
Många kramar Madde