måndag 26 juli 2010

Lunginflammation

Vår lilla Wilda mår inte så bra. Hon är sjuk och svag. Behöver mycket syrgas för att kunna syresätta sig. Behöver sugas på slem konstant..........Så synd om henne. Det är i dessa stunder man som mamma till ett dödsdömt barn får blandade tankar och känslor.

På sjukhuset mötte vi fantastisk personal. Fick tom skratta lite. En sköterska tittade på Wildas syrgasmask och frågade om det var syrgas som kom ur den...Det var lite komiskt tyckte vi.

En del prover, röntgen, inhalering och lite tjat från läkaren om att vi skulle stanna så var vi på väg hem igen. Alla vet att vi inte tycker om sjukhus. Att Wilda INTE (om vi slipper) ska dö på sjukhuset.
Vi stannar enbart på sjukhuset om det ska göras saker som vi inte själva kan göra hemma.

Ny antiobiotika,extremt  mycket slemsugande och 8x inhalering...men vi hade ju inte fullspäckat redan och dygnet har ju 75 h så det är absolut INGA problem. Just det...Vår ENDA assistent har 2 veckors semester.

Önskar så att någon bara kunde ringa och fråga om vi behöver hjälp med något.Eller när ni kommer (vilket inte är så många) inte förväntar er att här ska vara städat. Eller att kaffet ska vara färdigt. Och det där fikabrödet kan ni nog glömma. Vår frys är tom på mat att ta fram och värma....gräsmattan behöver klippas ibland. Sedan har vi det där med EGENTID. Jag o Jesper vill ha EGENTID. Självklart måste vi ta med WIlda men hade varit så mysigt om någon kunde se att vi faktiskt behöver den tiden för att hämta krafter. Att faktiskt erbjuda eller komma med förslag som gör att vi KAN genomföra det......
Ja det var vårt val att skaffa ett barn till. Men det gör ju inte det faktum att man behöver rå om varandra som par mindre. Att man som medmänniska faktiskt kan hjälpa till .

Nu är Wilda sjuk....Min energi är slut. Får inte somna, inte somna...somnar jag så innebär det att det kan vara för sent.....Det är ett tungt lass att bära. Att om jag somnar så kan mardrömmen bli verklighet.

Vill så mycket men kan så lite. Min lilla älskade docka. Du är så underbart vacker. Undrar vad som snurrar runt i ditt lilla huvud......Vår gåva. Som gett oss så mycket.



P.S Tack mamma för hjälpen idag. Älskar dig!

9 kommentarer:

Anonym sa...

Jag är glad att jag kan hjälpa till, och det med er egentid, när ni kan så vet du att vi ställer upp, älskar er så mycket, och känner verkligen med er,vill bara att Wilda och ni ska må bra, så jag ber att snälla Ängeln vår.....mormor

carro sa...

tänker mycket på er wilda e värkligen en kämpe kram

Anonym sa...

Det finns inte ord att beskriva vad jag tycker ni kämpar .Men som du skriver så måste ni få tänka på er och ha en andningspaus och bara rå om varandra.Hur det skall gå till är väl inte lätt när det inte finns någon som kan hjälper er.
Hoppas nu Wilda mår så bra det går, lilla,lilla, gumman.
Många varma tankar.Kram Gunilla.

Anonym sa...

Ni som är dessa föräldrars vänner - hjälp dem nu med något. Kanske kan ni laga lite mat och gå / åka dit med , nån annana kanske kan ta med de andra barnen på något skoj , plocka ur disken ur diskmaskinen, åka till affären och handla ,bara vara en medmänniska och sådana finns där för sina vänner ÄVEN i de svåra stunderna. Kom igen nu !!!

CA sa...

Följer lilla Wildas kamp och er. Vilken tapper liten tjej ni har!! Så tragiskt att en lite tjej ska fajtas mot allt hela tiden och inte må bra. Beundrar er som föräldrar å jag vet ju att orken är nått man knappt vet vad det heter efter ett tag när ens barn är sjukt. Man går på likt en vet inte vad men som du skriver är det väl lustigt , vart tar alla "vänner" vägen när något händer?

Å varför kan ingen erbjuda sig när det lyser "hjälp" i pannan på en. Har varit med om detta själv när min tjej var liten och sjuk under flera år och jag var ensamstående. Det var så pass att jag fick ringa och be om att få lägga in mig och henne på sjukhus mellan vaknätterna för att få sova för att orka med. Runt omkring fanns alla "vänner" som gärna ville komma och fika osv men aldrig erbjöd sig att kanske för nån timme hjälpa så jag kunde få egentid att bara vila eller hämta andan typ. Näe det är när nått händer man ser vilka som är ens vänner, det är inte många. Å lustigt är att synpunkter kan det ha om de ena och det andra men hjälpa då?? det är så in i bomben svårt.

Självklart behöver du och din man er tid också om de så bara är att sitta och bara vara.

Vill bara säga att ni har en gudomligt söt liten tjej och ni är enastående!!!

Kramisar till er och hoppas lilla Wilda kryar på sig fort från lunginflammationen.

Bettan sa...

Tänker på er, håll ut!
Kramar från Göteborg

Madelene sa...

Önskar det fanns något jag kunde göra för er... Tyvärr bor vi för långt iväg...

Men kan inte du och Wilda vara ett par nätter på sjukhuset och de sätter in personal på Wilda? Så har vi gjort nån natt när jag och Love legat inne. Även om de inte kan just Wilda så har de ändå bra erfarenhet och de kan ju väcka dig om det skulle vara nåt. Din sömnbrist är ju helt omänsklig nu. Förstår om du inte vill lämna henne nu när hon är så sjuk men när hon blir lite starkare? Min uppfattning är att de är duktiga på barnmottagningarna. Usch, nej jag vet inte men känns som nåt måste göras innan ni bryter ihop totalt.

Många kramar Madde

Madelene sa...

Vet att du skrev att ni verkligen inte vill vara på sjukhuset, vi håller oss med helst hemma. Jag menar bara som en avlastning ett par nätter. Usch, vad det blir tokigt ibland när man ska få ner det med ord. I alla fall, hoppas ni inte tar illa upp och förstår hur jag menar. Bara för vi kan göra så med Love innebär det ju inte att ni kan göra det med Wilda. Jag såg ju när vi träffades hur olika vård de kräver.

Skickar lite styrkekramar och hoppas lite vänner blir bättre på att komma och stötta er!

kram

mamma2010 sa...

tycker synd om er sänder er en tanke vill ni så kan vi hälsa på er på fre jag o theo om ni e kvar