söndag 29 augusti 2010

Fortfarande utan ass....

Så tiden har gått
Vår ass är fortfarande sjuk. Supertrist! Vi BEHÖVER verkligen den avlastning vi har. Imorgon så ska jag ha 2 på bredvidgång. Så det är ju ingen direkt avlastning....men kommer ju såklart bli när de fått in alla rutiner och lärt känna Wilda bättre.

En rolig sak är att Hab kommer hit imorgon. Då får lillan "Lilla Rummet" och resonansplattan....ska bli såååå kul att få göra lite nytt med Wilda. Allt vi gjort hittills har ju som sagt bara varit sunt förnuft och lite expriment.
Wilda utvecklas massor. För er kanske det inte ens märkts men för oss är det små små saker som är enorma. Wow säger vi bara. Jämför vi Wilda bara för 5-6 v sen så är det jättestor skillnad. Ger en massor med inspiration och viljan att fortsätta kämpa ÄNNU mer för att Wilda ska kunna göra saker vi kanske inte ens vågat drömma om. Men om vi inte provar och ihärdigt och med stort tålamod utmana lillan till det ouppnåeliga så får vi heller aldrig veta.

Uppdrag omöjligt: Vi ger ALDRIG upp och kommer att kämpa tills den dag då Wilda drar sitt sista andetag. Första mål- Att få Wilda att MEDVETET gripa efter något.
Om vi kommer att lyckas? ABSOLUT!!! ;-D

Helgen har bortsett från enorm trötthet varit mysig. Imorgon börjar vardagen igen. Skola och dagis för de flesta i familjen. För mig och Jesper och Wilda blir det en vanlig dag i hemmet som kan sluta hur som helst. Dessutom MÅSTE jag sy färdigt alla mössor och halskragar så jag får dem ivägskickade. Puh!

Ha en toppenkväll!

Kramis

4 kommentarer:

Annica sa...

Vad härligt att höra att hon kämpar på den lilla godingen. Hoppas att det ordnar sig med alla assistenter så att det blir rutin på vardagen.
Kramar till er.
Annica <3

Anonym sa...

Det är så roligt att höra hur lilla tjejen utvecklas! Fantastisk liten Wilda ni har!

Annalena, mamma till ängeln Hannes

Bettan sa...

Det låter härligt. Det är det enda raka, se framåt och kämpa på. Det finns inget annat.
Roligt att se att det går bra för Felicia oxå.
Här är det ok. Det är väl två steg framåt och ett tillbaka ibland, men framåt går vi iaf. Du om någon vet ju hur det är.. :)
*kramar*

Anonym sa...

Fint kort,vad gullig hon är och vad kul att höra att hon utvecklas!!
Kram Veronica :)