Mina egna känslor försöker jag fortfarande dela in i fack. Dem är i total oordning. På torsdag ska min älskade morfar, en stoooor person begravas. Wilda ska vara med. Kommer bli massor med känslor. Kommer att göra fruktansvärt ont...för jag vet att vi en dag får sitta där då lillan gått bort. Känns så overkligt trots att vi vet att den dagen kommer att komma. Men tänker såhär. Älskade morfar kommer att vänta på henne(inte tvunget i himlen men någonstans VET jag att han väntar). Han kommer att ta hand om henne, älska henne och visa henne vad livet innebär. Både här på jorden och vad som än må komma härefter.
Vi har pratat om begravningen. Om vår lilla prinsessa ska brännas....Men jag klarar inte det. Kan inte elda upp min dotter. Inte för att jag tycker att det är något fel alls att det finns dem som väljer det men för mig känns det inte rätt. Min dotter ska begravas så som hon levt, såsom hon dog......
Hemska tankar som bara kan precis nuddas vid...annars slits mitt hjärta i miljoner bitar. Hur kommer det då att bli den dagen hon lämnar oss?
10 kommentarer:
Nettan, att ens försöka föreställa sig vad du och familjen går igenom är på något sätt omöjligt. Smärtan måste vara obeskrivlig.
Önskar i min litenhet att jag hade kunnat stödja dig, men jag kan bara skicka några ord..
Den som skulle bli chockad över dina tankar har ingen aning om hur det är att se en anhörig lida så. Jag tycker du reagerar sunt och fullständigt normalt (vad nu normalt är i er situation?) Det som gör dig mer fantastisk är att du vågar dela med dig av dina tankar. BRA! Säger jag, man måste få ur sig skit emellanåt, vad det än är.
Du vet var jag finns om du skulle behöva häva ur dig mer, fast bakom kulisserna.. ;)
Stora kramar
Usch jag blir helt förstörd då jag läser dina inlägg.
Du är så stark! Det går inte att förstå vad du går igenom, helt rätt.
Jag kan inte tänka mig en dag utan mina barn. Skäms då jag tänker att det kanske vore skönt då de flyttar hemifrån en vacker dag, fast det är normalt då de är 19...
Du starka kvinna, vad jag beundrar dig!
Lycka till på begravningen. Jag vet i alla fall hur det är att förlora en nära släkting och det är för j.....
I din situation är alla tankar "tillåtna",
och att tanken ibland snurrar i skallen om att Wilda skulle få somna in är inte konstig tycker jag.
Det vet vi ju alla att du inte önskar att ni ska mista henne,
men du far såklart illa av att se henne kämpa och "plågas".
Jag vill inte heller att hon lämnar er,hon verkar så mysig ert lilla pyre.
Sen tror jag dessa tankar på döden såklart är ett sätt för dig att "ta in" och förbereda dig på vad som kan hända,hon har ju trots allt vart på väg att "resa" men ångrat sig i sista stund.
Hon är verkligen en fighter lilla Wilda och du med,som delger oss alla dina tankar o funderingar och delar med dig av fina tjejen till oss härute.
Stor kram till dig och din familj.
Visst är dina tankar tillåtna, absolut. Jag har själv haft samma tankar om en annan liten person....du vet vem. Klart att du inte vill att hon ska lida....eran goá lilla tös.
Vi ses på onsdag kväll.
Kramar <3<3<3
Nilla !
Mina tårar rinner ner för min kind;(
JAg kan inte föreställa mig vad ni går igenom...
Det är tillåtet att tänka och jag har sett med egna ögon vad ni går igenom.
Kommer snar till er!
Melvin pratar om Leo!!!
Kram på er
Vad gäller den aktuella bakterien som du nämner så, ja den är ju framodlad i ett lokalt laboratorium utanför Laholm.
Iq fiskmås.
Tala om paranoid.
Den som påstått att den skulle vara vanligare tre mil bort skulle jag gärna vilja tala med.
Det kan ju inte va en "frisk" läkare iaf.
När ens barn är sjukt, och tyvärr kommer att dö fast man inte vill innerst inne, då tänker man alla möjliga tankar.
Kramar från mig.
Klart man får tänka/känna så! Jag skulle vilja kalla dig realistisk med ett stort hjärta som vill Wildas bästa! Förstår du hur jag menar? Du vet att när det är nog, är det dags att släppa taget. Tänker på er.
Stor kram Mia
Jag tror det är jätteviktigt att tillåta sig att tänka på sådana obehagliga saker också! De är ju en realitet i ert liv och måste få finnas i tankarna då och då. Det hjälper ju inte att förtränga dem heller, de är ju en del av er sanning. För att kunna gå vidare den dag det obeskrivliga inträffar tror jag det är en klar fördel ATT ha tillåtit sig tänka och planera livet "efteråt". För det kommer att gå vidare,livet för er som finns kvar antingen man tror det eller ej.
Att din morfar finns där på andra sidan och tar emot och tar hand om Wilda den dagen, det är jag fullständigt övertygad om. Han finns där redan nu och vakar över henne och er...
Massor av styrkekramar från Lena nere i Örkelljunga
Hej, läser din blogg lite då och då, jag får ofta tårar i ögonen när jag läser om hur ni har det och kämpar för er dotter... Lider verkligen med er... Många kramar från en läsare
Skicka en kommentar