fredag 7 maj 2010

Alla dessa tankar....


Det är ca 3 och 1/2 månad sen vår lilla unika dotter föddes. Det känns som igår hon fick komma till oss med kejsarsnitt.  Sen jag fick hålla henne i min famn. Sen Jesper sa att hon har extrafingrar på varje hand...Vadå då tänkte jag. Dem går ju att ta bort om vi skulle vilja det. Det är även ca 3 och 1/2 månad sen som vi såg att Wilda var speciell. Att hon inte såg ut som någon av de andra barnen. Att hon inte betedde sig som de andra barnen. Men som vi älskade henne redan då. Att man kan älska någon så otroligt mycket...någon som bara funnits hos oss en kort stund.

Det var ca 3 månader och 1 vecka sedan som vi fick beskedet vi då aldrig hade kunnat ana. Sen vi grät, förbannade och frågade hur? Varför? Sen vi var tacksamma, glada och fyllda avkärlek  för att Wilda hade fått komma till oss levande och stark.

Hon hade ett uppdrag. Vet inte vad ännu men jag vet med all säkerhet att hon är hos oss av en anledning. Hon har förändrat våra liv. Dessa månader har varit en resa genom hopp och förtvivlan. Men aldrig någonsin har jag önskat att jag aldrig fått vår prinsessa. Vi har kämpat oss genom dagar och sömnlösa nätter. Kämpat för våra och Wildas rättigheter till ett så bra liv som möjligt.

Vi har funnit nya värdefulla kontakter. Men även förlorat en del. Största förlusten för mig och som även är smärtsammast är min syster. Dem man minst anar försvinner och dem man minst tror kommer en närmre.

Vi har vuxit som människor. De problem vi tidigare haft finns kvar men har bleknat...Det är en del av livet men smulor i det stora hela. Vi har lärt oss ta vara på varandra. Inte ta någon eller något för givet. Älska och förstå varandra. Idag kan vi ge varandra allt...igår kan vi inte förändra och imorgon kanske vi aldrig får uppleva. Vi är en familj och vi har lärt oss vad det innebär. Vi är starka och rikare än någonsin. Vi har och har fått uppleva allt vi någonsin önskat oss. 

Den dagen Wildas uppdrag är utfört kommer vi med glädje och sorg att ta farväl av vår Ängel. Tacka henne för det hon gjort för oss och alla i hennes närhet. Den dagen hon är redo kommer vi att släppa henne. Då ska hon få ge sig av på sina vingar. Älskad för evigt och aldrig någonsin glömd.


Älskar dig så otroligt min älskade Wilda

/ Mamma

4 kommentarer:

Linda Knäred sa...

Hej Nilla & Jesper!
Ni finns i mina tankar dagligen;)
Hoppas att ni vet det!
Jag vill komma i kontakt med er,men tappat bort er nummer:(
Har ni mitt nummer kvar?
Kram Linda Knäred

Gitte sa...

Så fint skrivet!!! Tårarna rinner när jag läser, även fast jag aldrig kommer att kunna veta exakt hur ni känner... Jag har faktiskt också lärt mig nåt av Wilda, jag har lärt mig att inte ta mina barn för givna och att tänka efter en extra gång innan jag skäller och gormar... Lite annat perspektiv på livet, helt enkelt:o) Jag tänker på er varje dag och jag hoppas att vi kan träffas snart, nu när jag har slutat skolan och har lite mer fritid. Kramar till er alla!!!

jonna sa...

Nilla!
Vad fint du skrivit! Vackra ord om att vara en familj. I vått och torrt. Om er prinsessa. Om Kärlek!

Jag tänker på er. Ofta.
Hälsa.
Många kramar!!

Anonym sa...

Jag är din mamma Pernilla och älskar dig så otroligt mycket,Wilda är en gåva till oss alla och som du skriver man kan bara glädjas åt varje dag man får med henne. Denna blogg är en underbar bok som jag som stolt mamma kan säga att är helt underbar att läsa, så jag säger bara ett stort tack Wilda mitt älskade barnbarn älskar dig för den du är. Mamma/mormor