Sjuksäng!

Vi har fått en sjuksäng- ÄNTLIGEN!
Inte den bästa men bra mycket bättre än alternativen. Ännu trängre blir det här hemma men bättre att vara hemma än att bo på sjukhus. Stort tack till Britt-Marie på barn som fixade sängen åt oss.
Vi kommer fortsätta spara och kommer självfallet att fortsätta med insamlingen som för den delen snart går via stiftelsen i Wildas namn.
Som de flesta vet så har Wilda inte mått så bra de senaste dagarna. Syresätter sig sämre och är inte så pigg. Hostar och rosslar och behöver sugas på slem mycket. Pulsen går upp och ner....Jag är såklart orolig och har en sådan där konstig känsla i hela kroppen...Vill inte känna så och inte tänka i de banorna. Men verkligheten är ju så att vi faktiskt inte kommer att ha vår Ängel hos oss så länge. Men jag vägrar tro att hennes arbete här på jorden är färdigt redan.

Sen till "alla" idioter som av någon anledning kommenterar i min blogg: Håll er till vad bloggen handlar om inget annat......Jag behöver och vill inte höra en massa strunt och påhittade historier eller lögner. Den verklighet vi lever i vill nog INGEN byta till sig. Vet att vissa som läser denna bloggen blivit kontaktade av (låt oss säga) tidigare bekant. Kan bara beklaga. Verkligen! Men anser att om man behöver kontakta en massa personer man inte känner för att smutskasta mig så har man inte mycket att komma med. Och är det någon som undrar får ni självklart fråga. Inte säkert jag svarar men har genom åren lärt mig spara på bevis så det jag har och säger finns bevisat oxå. Men som sagt inget jag vill eller har behov av att dela med mig av här. Mitt tidigare liv kommer jag en dag att skriva en bok om. Men just nu vill jag bara lägga min tid på Wilda och hennes syskon.

Hade varit skönt om jag och min make fått tid för varandra. Men det finns inte. Vi har inte tid att prata med varandra eller dela med oss av våra känslor o tankar. Jag mailade min man igår tex...för att vi inte har tiden att prata. Tror inte ens vi orkar förstå varandra. Just nu går jag i en egen bubbla..Vill bara bli kramad, älskad och känna som förut. Saknar det......En dag kanske man orkar igen.
Vill inte behöva vända mig till någon annan för förståelse och vill inte heller att han ska behöva vända sig till andra. Jag vill bli behövd..Jag vill ha förståelse.

Lite privat blev det kanske nu, men detta är en del av det känslovarr jag går igenom i allt det svåra. Man kan inte alltid vara på topp. Måste få ha mina dalar så jag kan klättra upp igen. För något jag med all säkerhet vet är att jag ALDRIG någonsin kommer att sluta kämpa för ALLA mina barns rättigheter. Nu allra främst Wilda som är i störst behov. Och mitt kämpande för en säng gav ju något ;-)
Tack alla som läser bloggen. Alla ni som vill oss väl och följer oss. Gläds, skrattar och gråter med oss. Känner för oss...Ni är fantastiska.

Ni som inte har någon empati, önskat livet av min dotter, anser att Wilda är guds straff åt oss, vill minnas Wilda som en ängel, ser henne som ett kolli........Jag vill att ni lämnar min blogg. Vill inte ha er i mitt liv. FÖr mig finns ni inte och ni är inte värda en del av WIlda. WIlda är fantastisk på alla sätt. Under sitt korta liv har hon påverkat och lärt så många så otroligt mycket. Vi delar gärna med oss av Wildas underbara närvaro-Till människor som uppskattar henne som individ, för den hon är.

/Nilla