lördag 15 maj 2010

Stötta oss via facebook

I allt vårt kämpande så kan jag säga att det är alla ni läsare som verkligen ger oss styrka. Ert stöd betyder så otroligt mycket ska ni veta. 

Är så glad att vi startade denna bloggen. Här har vi verkligen fått bearbeta allt vi känner.

Följ oss gärna på facebook: http://www.facebook.com/group.php?gid=117267328311251&ref=mf


Och var inte rädda för att lämna en kommentar här i bloggen. Alltid roligt att få läsa här vi sitter i vår isolerade värld.

Och ni som har svårt att lämna kommentarer anonymt: Tryck inte förhandsgranska utan tryck  publicera 2 ggr istället

Kram till er alla

7 kommentarer:

Anonym sa...

Hej,hamnade på sidan "av en slump"
och vad hittar jag?
Jo en helt bedårande liten babytjej och en hel HÄRLIG familj!
Dop-Dikten till Wilda från storasyster fick mig att gråta floder-så jvla vackert skrivit!!
Njut av "den fina lilla",
jag ska följa er resa och hålla tummar och tår att hon blir kvar hos er länge länge.
Kramar från Veronica :)

Anonym sa...

Här kommer en STOR kram till Er alla!
Från en farmor

Rose-Marie sa...

Hejsan
Kommer att följa er genom blogg och facebook. Kanske inte lämna så många kommentarer. Men tänker på er och skickar en hel massa styrke kramar

Kram
Rosi

Anonym sa...

Här kommer en kram , STOR sådan, från Faster. Tänker på er och skickar över en massa värme.
KRAM Helen

Anonym sa...

Försökte att hitta er på Facebook men lyckades inte! Tänker ofta på er! Styrke kramar

Marion sa...

Hej.Vilken fin liten tjej ni har. :-)Jag är lyckligt lottad med 3-pojkar,4st bonus barn,å 2 st bonus barnbarn.Jag sänder er mina varmaste tankar.Kämpa på,ni orkar mycket mer än ni tror. Många varma kramar till er alla. ;-)

Sofie sa...

Här är en dikt som jag fick skickad till mig för en månad sedan. Jag har själv en dotter med en cp skada och kämpar själv varje dag med henne och att hon ska ha det bra.
Här Kommer dikten:

Jag ser på något vis gud sväva över jorden, väljer sina instrument med noggrannhet och medvetenhet.

Medan han observerar ger han sina änglar instruktioner att skriva i en stor dagbok.

Gud ger ängeln ett namn och ler ”Ge henne ett handikappat barn”.

Ängeln blir nyfiken, ”Varför just henne Gud? Hon är så lycklig.”

”Precis”, ler Gud. ”Kan jag ge ett handikappat barn till en som inte kan skratta? Det vore grymt”.

”Men har hon tålamod?” frågar ängeln.

”Jag vill inte att hon ska ha för mycket tålamod för då skulle hon drunkna i en sjö av självömkan och vanmakt. När väl chocken och misstron lagt sej kommer hon ta itu med det. Jag har tittat på henne i dag. Hon har rätt känsla för sej själv och en självständighet som är ovanlig och som så väl behövs hos en mamma. Du förstår, barnet som jag ska ge henne lever i en egen värld. Hon måste hjälpa honom att leva i hennes värld och det kommer inte bli lätt”.

”Men herre, jag tror inte ens hon tror på dej”.

Gud ler. ”Det spelar ingen roll, det kan jag ordna. Hon är perfekt. Hon är tillräckligt självisk”.

Ängeln flämtar, ”Självisk? Är det en dygd?”

Gud nickar. ”Om hon inte kan skiljas från sitt barn ibland kommer hon inte överleva.”

Ja. Här är en kvinna som kommer välsignas med ett barn som inte är perfekt. Hon vet inte om det än men hon ska avundas. Hon kommer aldrig att betrakta ett steg som vanligt. När hennes barn säger ”mamma” för första gången så har hon ett mirakel och hon kommer veta det. När hon beskriver ett träd eller en solnedgång för sitt handikappade barn, kommer hon vara en av de få som någonsin får se mina verk.

”Jag ska ge henne kraften att se det jag ser... okunskap, grymhet,fördommar och ge henne styrkan att stå över detta.

Hon kommer aldrig vara ensam. Jag kommer vara vid hennes sida varje minut, varje dag hela hennes liv, lika säkert som att hon står här nu vid min sida.

”Och hur blir det med en skyddsängel?” frågade ängeln.

Gud ler. ”En spegel kommer vara tillräckligt.”

Den gav mig lite mera styrka och perpektiv på tillvaron. Våra barn kommer till oss av en anledning..

Kramar Fia mamma till Tyra
du få maila mig om du har tid och vill
Sofie@jbnmedia.se