Dem håller sig undan......Gissar att det är för det som hände på det där kalla golvet...Gissar att folk drar sig undan för att slippa sin EGEN smärta. Antar att det är så...VET att det är så...
Hur kommer det bli den dagen Wilda faktiskt går bort för att inte återvända igen?! Flyr alla då? Kommer vi att ensamma stå kvar.Tomma med en smärta som är obegriplig...Kommer vi ensamma då få klättra upp ur det helvete vi kommer att tvingas att genomgå? Hur ska vi när vi delar samma smärta kunna hjälpa varandra? Var finns dem då? Borta? Smyger in och läser om hur vi har det. Hur vi lider, skrattar, gråter, njuter, förbannar, älskar, hatar.........Sedan vänder dem om och ler och tackar något större för att det inte har drabbat DEM. Men det har drabbat OSS och vi behöver HJÄLP,stöd.VI behöver oxå få vända oss om och skratta åt något annat, gråta av en annan anledning.Vi behöver få bli förbannade för att grannhunden inte kan hålla tyst eller för att bilen framför oss inte släpper fram...behöver få tänka på något annat. Inte för att glömma men för att få vara delaktiga. Inte utanför. Vi behöver det.....
8 kommentarer:
Visst är det tragiskt när vänner och anhöriga drar sig undan när man behöver dem som bäst?
Många kramar på er, vi får ge varandra styrka!!
Madde
Hej,
Jag har tittat in och följt er kamp för Wildas liv. Jag tycker ni verkar vara enastående som orkar vara så tydliga med att ni vill ha stöd. Fantastiskt för Wilda att ha föräldrar och syskon som orkar kämpa!
Jag hoppas så att ni får njuta av er lilla dotter många dagar till!
MVh Linda
Och att det kan räcka att de bara sitter där, nära o kära. Fruktansvärd om ni blir lämnade ensam med allt. Jag kan inte fatta detta. Ni som så gärna delar med er, varför kan det inte vara tvärtemot också? Jag befinner mig på en avstånd men jag är endå nära er, med mina tankar, med mina funderingar, jag berättar till mina vuxna barn om Wilda, jag berättar om Wilda till mina vänner som inte ha svenska som modersmål. Ofta pratar o tänker på er. Hoppas bara att ni får känna det också.
Styrkekramar till er, ni lever just i ett sådant livsperiod som dagens människor försöker undvika, de klara inte av det, helt enkelt. Vår värld är så kallt o cyniskt, girigheten o cynismen råder överallt. Och jag vet inte hur skall jag slutar den här skriveriet, för när jag skriver här så känns det liksom att jag är hos er.....ha det.....kram, kram, kram ....Annneli
hittade denna när ja slösurfade, tänkte på er... säkert läst den innan, men visst e den fin?
En ängel kom till Herren Gud
och förde fram ett viktigt Bud
.
Ett människobarn ska födas snart,
ett speciellt och underbart.
Det barnet är av sådan sort
som inte lär sig lätt och fort
men sitter allvarsam och vek
och ser på andras skoj och lek.
I skaparens tanke helt perfekt
-för världen ter han sig defekt
och vad han tänker, vad han vet
är en förborgad hemlighet.
Därför behövs en mor och far
som gränslös tröst och omsorg har,
och som förmår att hålla kär
ett barn som mycket bräckligt är.
Att få det barnet i sin vård,
det är en gåva och nåd.
i tro och kärlek växer den
som anförtros den uppgiften.
Så Herre, välj med omsorg dem
som kan ge den lille hem,
där allt man hoppas, allt man tror
att nåd och frid och värme bor..
Styrkekram / Petra
Vill bara skicka en kram och tala om att jag tänker på er......hela dagen känns det som :)Börjar skolan imorgon så då får mina tankar vara lite hos blommorna också....men jag glömmer er ALDRIG!
Hörs snart.
KRAM!
Det går inte en dag utan att jag tänker på er och Wilda, skönt att höra att det är en bra dag.
Och det är nog tyvärr som du skriver, folk håller sig borta av rädslan efter det som hände på det kalla golvet.... men kämpa på. Finns här om du vill prata,
Kram Majsan
Hej
Har aldrig kommenterad här, men läser dagligen er blogg blir så glad när jag ser o hör hur er lilla Wilda kämpar så, Ni har tur att ha henne för ni lär er så mycket av henne. Själv har jag varit i en situation där folk höll sig undan, (idag är allt ok) Men i den situationen har jag lärt mig att det är så folk är, när dom själva inte ha varit i en hemsk situation vet dom inte heller, och egentligen kan man inte förvänta sig något mer, bara för att dom inte vet. Men jag har lärt mig ur den situationen att om nåt hemskt händer är det inte bara dom första 2 veckor när man själv är i chock att hjälpa till men även efteråt!
Hade jag bott närmare hade jag kokt kaffe till er! Eller lagat middag, eller kört dina barn till en fin lekpark eller... ja det finns sååå mycket man skulle göra för dig och din kämpefamilj!!!!!!
Katleen
Det måste kännas hemskt att folk drar sig undan er nu när ni behöver dem...men om det är till någon tröst så tänk på hur många vi är som läser här, som kommenterar, som tänker på Wilda, varje dag, trots att vi aldrig har haft förmånen att träffa er.
Vi finns tyvärr bara här, men vi finns, alla vi som tänker på er och håller tummarna för att Wilda får fortsätta leva och utvecklas.
Kram till er!
Skicka en kommentar